Varför tar jag alltid stegen som jag vet att jag inte borde gå, varför? Varför tänker jag aldrig efter, utan jag bara går med förundran och glimten i ögat. Men allt det försvinner lika fort då jag verkligen inser att jag gått fel, att jag inte kan komma hem igen. Jag har inte varit hemma på riktigt länge, jag är vilse. Jag saknar att känna mig trygg, jag saknar den där speciella värmen. Nu virrar jag bara omkring och vet inte vart jag är, vart jag ska ta vägen. Jag vill finna ett ljus som visar att jag är på rätt väg, men den milslånga vägen ser mörk ut. Jag är trött och jag orkar inte vandra längre. Jag ger upp nu.

I'm so in love with you, it just keeps getting better.

Detta är min kväll det, baksmällan del 2 och bröd!

Jag har verkligen ingen ork för att göra något alls idag, jag har träningsvärk från mitt lilla träningspass igår, haha. Så det blir att titta på film och äta bröd, ohmy vad jag älskar bröd. Sedan regnar det också, så jag kunde inte dra till Emma heller, för jag blev sjukt otaggad när det stod som spön i backen. Så jag får sitta hemma och tjocka i mig mat istället, meeeen jag klagar inte!

Nu drar jag och badar, inte för att det kommer bli så mycket till att bada.. Men ändå vafan! :D

Ja jag tyckte det var dags att langa en egobild på mig, haha :(

Sådär ja, nu var man hemma i Stockholm igen. Emma och jag drog ju till Hova (en liten by utanför värmland typ, eller ja.. En lång bit utanför). Vi hade det trevligt där borta, vi fick låna en egen lägenhet där utav mammas kusin. Hans ljud till datorn hade gått sönder, så han hade bara en stereo, så vi traskade ned till affären och köpte oss en skiva som vi spelade konstant. Jag menar, vad är livet utan musik liksom? Kvällen innan vi drog till lägenheten så satt vi på altanen hos min morfars syster och drack vin med min morfar, det var trevligt det! Fast nu langar jag bilder från när vi var i lägenheten.. Det kommer bli en liten bildbombning om man säger så!


Här skulle Emma och jag ut på balkongen och lånade Mickes fina jackor.


Sedan hittade vi hans jeans också, som vi såkart provade!

Här står jag och lagar mat.. Vi blev lite hungriga mitt i natten sådär!


Emma sitter och väntar på maten, hohohohohohohoho.


Här står Emma, redo och klar att gå!

Jag förstår inte hur du kan vara så.. Underbar, så otrolig, så.. Magisk. Du är bättre än vad det folk kallar för perfektion, så mycket bättre. Varje gång jag ser dig så tappar jag andan och det tar ett bra tag för mig att återhämta mig igen. Jag önskar att vi kunde ha gjort allt annorlunda så mycket tidigare, för då skulle du säkerligen varit min nu, bara min. Då skulle jag aldrig behövt genomgå all denna svartsjuka som jämt ska fånga tag i mig. Då skulle jag vara den enda som faktiskt fick röra dig. Jag hoppas på en framtid, en snar framtid. En framtid som endast kommer handla om dig och mig, att denna saga äntligen kommer bli sann, att allt jag drömt om blir verklighet. Jag älskar dig något så enormt mycket, mer än vad du någonsin kommer att förstå.