Jag önskar att du visste, visste hur jag egentligen känner för dig. Det känns så fånigt att vilja ha dig så pass mycket, och hålla det dolt. Det finns så mycket jag vill säga till dig, så pass mycket att jag inte vet vart jag ska börja, så jag håller tyst istället. Det svåraste är när mitt mindrevärdekomplex kickar in, då känner jag att du är för bra för mig, och då är det kört. Det är då jag stöter bort dig, försöker kasta ut dig ur mitt liv, försöker få dig att se mig från mitt perspektiv. Aldrig någonsin hatar jag mig själv så pass mycket som jag gör då, när jag kastar allt i väggen. Jag önskar att jag kunde berätta att det inte alls är meningen, att det inte alls är det jag vill, jag vill att du ska vara delaktiv i mitt liv, mer än någonsin. Jag önskar att jag hade modet att berätta det för dig.