1 AM

Du vet att jag väntar på dig, du vet att jag är svag utan dig vid min sida, innerst inne så vet du det. Jag fantiserar om att du ska välja vägen hem till mig, kasta små stenar på mitt fönster så att jag sedan kan kliva upp och med yrvaken min, öppna fönstret och se dig stå där nere med ett leende på läpparna, det där leende som bara du kan ge. Jag väntar ännu på en sådan natt, att få se ditt huvud sådär på sned medan du väntar på att jag ska kasta ned nycklarna.
Nu sitter jag en oktober natt, hela staden sover. Ännu en av dessa undantagsnätter utan dig och jag har legat och längtat, längtat efter att få röra dig, längtat efter att du ska be mig om sådant bara du ber om.  Fast är det såhär längtan ser ut? När är den som renast? När är saknaden som solidast och tomheten som tommast? Eller är det bara min oktober som ser ut såhär?
Jag vet att jag egentligen borde härda ut, jag vet att jag borde bära smärtan bättre, men det är så förfärligt tomt och ensamt. När du kommer hem till henne, hur känner du dig då? Har hon legat vaken för din skull som jag gjorde då? Som jag fortfarande gör. När hon håller om dig och du tillåter dig själv att känna efter, finns jag där då, där inuti då hon smeker dig till sömns? Får hon dig att känna dig lika vacker på kvällen, eller har ni redan hunnit älska er trötta än? Har hon talat till himlen om dig, hyrt stjärnorna att vaka över dig varje natt som jag en gång gjorde, eller ligger du där i hennes säng, glad över att du äntligen funnit någon annan?  Om du bara går till ditt hjärta, ser du hur jag finns här för dig då? Du borde hunnit känna efter nu, du borde känna att jag finns där.
För inte är hennes armar som mina? Inte tror du på orden hon viskar. När hon säger att hon älskar dig, hur tänker du då? Finns jag där?
Nu ligger jag här i min säng och har inga aningar om tiden, jag klappar kudden du en gång brukade sova på, jag trycker den nära mitt bröst, och börjar tänka på doften utav dig. Kanske sover du redan med ditt huvud vilandes på hennes bröst såsom du vilade ditt huvud mot mitt.
Jag tänker tillbaka till tiden då jag var någon du tyckte om. Mina tankar och känslor, vad spelar de för roll nu? Jag kan bara räkna dig i varje steg, och se och tro vad som står skrivet i stjärnorna. Men när ska du förstå? När ska du gå till ditt hjärta och känna efter? När ska du titta och se, se det som du vet finns där inuti? Jag kommer bara att älska dig, kommer att lyckligt få somna in därför att du gått hela vägen till ditt hjärta.
 Innerst i ditt hjärta, vilka två?
När kommer du tillbaka, tillbaks till mig?

Kommentarer
Anonym

HAHAHAHHAHA, damn kreds te mig! Läste allt! Ohyeah! :D

Underbar text



2010-10-14 @ 23:29:06




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback