"En liten pojke frågade sin mor:
- Varför gråter du?
- För att jag är kvinna, svarade hon honom.
- Det förstår jag inte, svarade han.
Hans mor gav honom en kram och sade:
- Och det kommer du heller aldrig att göra.
Senare frågade den lille pojken sin far.
- Hur kommer det sig att mor gråter så utan att det finns någon anledning?
- Alla kvinnor gråter någon gång utan anledning, var allt hans far kunde svara..
Den lille pojken växte upp och blev man, fortfarande förundrad över varför kvnnan gråter. Till slut ringde han Gud och då Gud kom till telefonen, frågade mannen:
- Gud, varför gråter kvinnan så lätt?
Gud svarade:
- Då jag skapade kvinnan skulle hon vara någon speciell! Jag gjorde hennes skuldror starka nog till att bära världens bördor och ändå mjuka nog till att kunna ge tröst. Jag gav henne inre styrka till att kunna uthärda att föda barn och till att stå emot de avvisningar som ibland kommer till henne. Jag gav henne en hårdhet som tillåter henne att fortsätta när alla andra ger upp och till att passa sin familj även under sjukdom och utmattning utan att beklaga sig. Jag gav henne känslor till att helt osjälviskt älska sina barn, även när hennes barn har sårat henne djupt. Jag gav henne kunskap till att veta att en god äkta man aldrig gör sin hustru illa, men någon gång prövar hennes styrka och hennes beslut om att stå kvar vid hans sida utan att vackla.
Och slutligen gav jag henne en tår att fälla. Den är hennes, exklusivt till att använda när det är behov för det.
För ser du:
- Det vackra med en kvinna är inte de kläderna hon har på sig, inte heller den kropp hon har, inte heller hur hon har sitt hår. En kvinnas skönhet skall ses i hennes ögon, för det är dörren till hennes hjärta. Det stället där kärleken bor.